tisdag 26 april 2011

Paperwork, paperwork

Deklarationer, stipendieansökningar, och projektplanering! Nåja, självvalt är det. Måleriet står lite still just nu, eftersom dygnet inte har tillräckligt många timmar...


Håller som bäst på att planera mitt första offentliga uppdrag - en ljudinstallation för Karlstadsbuss. Ett i viss mån interaktivt verk, som handlar om att lyssna. Och koppla av. Och leva i nuet. Lite nervspel blir det, med möten, uträkningar och tekniska beställningar. Man hoppas ju att det ska bli det bästa man gjort... Som man alltid hoppas. Men jag tror det blir bra. Läget är lysande egentligen - i gränslandet mellan staden och skogen. Man kan ta en båt till platsen, Björkås, man kan lyssna på en eller flera historier/sagor, för att sedan begrunda dessa under vandringen på leden genom skogen till fågeltornen... Eller: man kan ta med cykeln på båten till platsen, lyssna på en eller flera historier/sagor för att sedan ta cykeln hemåt igen.

Konsthall..?

Det går inte att hejda. Det är ett nytt år på väg. Ett nytt år som bland annat innebär ett ja - eller ett nej till en Konsthall i Karlstad. Alla förstår inte vikten av, eller vitsen med en sådan och en konsthall är heller ingenting en majoritet kommer att ta del av, det vet vi som rör oss i den sfären. Men det gäller väl även en curlinghall..? Eller en ny logga för Wermlandsoperan..? Man ska oftast inte ställa saker mot varandra, eftersom det är allt för lätt att korsa gränsen till småsinthet. Men ibland är det svårt att låta bli, tack vare att det blir så mycket enklare att förklara och relatera till. Det handlar inte per automatik om småsinthet. Minoriteter ska också ha rättigheter och möjligheter. Behöver man ställa frågan om vad en minoritet är..? Som jag ser det kan även intressegrupper och yrkesgrupper vara en minoritet. Alla gillar inte/förstår inte motorsport, alla gillar inte/förstår inte konst.
  Det är slående, när man ber någon namnge en konstnär så blir svaret till väldigt hög procent - Picasso. Någon senare, eller någon nu levande konstnär nämns i stort sett aldrig. Shirin Neshat, Damien Hirst eller Merlin Carpenter är inga kända namn i vårt landskap... Det behövs en konsthall - om inte annat så för den generella allmänbildningen. Själv vill jag ha en för kunna ta del av samtida konst på min hemmaplan. Jag vill inspireras av levande konst. Vill se konst som den ser ut utanför Värmlands gränser. Modernismen finns ändå överallt. Värmlands Museum är duktiga på det. Det är värt att nämna.

Och låt oss gärna slippa medias ständiga, poänglösa markeringar om att när kultur är inblandat, är det skattebetalarna som står för notan. Är det inte alltid vi (ja, jag betalar skatt) som betalar när kommun, landsting eller stat lägger pengar på något? Och så är väl systemet tänkt att fungera, inte sant?

  Det behövs badhus, bibliotek, museer, curlinghall, tennishall. Och konsthall. Visionen är ju som de flesta säkert känner till vid det här laget, att Karlstad ska växa. Då behöver vår vackra stad växa åt alla håll, även kulturellt. Personligen tror jag inte att Gustaf Fröding klarar att locka hit så många fler...

Och länge leve Lars Vilks.

Och länge leve 2011.

Genus i konsten

Apropå genusperspektivet i konsten. Det pågår en diskussion huruvida konsten är jämställd eller inte . Det undersöks och forskas. Och med rätta, givetvis. I genusvetaren Vanja Hermeles bok/genusundersökning "Konsten - så funkar det (inte)" finns det dokumenterat. Men jag vänder mig emot vissa partier i denna undersökning som t ex avsnittet där hon vill misstolka Pål Hollender när han säjer att han aldrig stött på en ojämlik konstvärld. Hon påstår att han säger att det inte finns ojämlikhet i konsten. Jag anser att det är två skilda saker. Han kan ju bara yttra sig om sina egna erfarenheter, annars blir det ju inte särskilt trovärdigt.  Som man frågar får man svar... Det är sådana här små poänglösa påhopp som förstör feminismen och kampen för jämlikhet, anser jag. Precis som i TV-reportaget från FI:s konferens för några år sedan, där arga kvinnor med gitarrer och mikrofoner sjöng om att "om du ser en man så skjut". På vilket sätt skulle det främja jämlikhet?

Ligger inte problemet i samhället i stort, kan man verkligen plocka ut en del av livet som konsten och peka på den och säga att det inte är jämlikt? Lika lön för lika arbete måste väl gälla oavsett vilken cirkel i livet man rör sig inom? Dessutom är jag ganska säker på att inom konsten ser det annorlunda ut i storstad kontra landsbygd. I min krets av konstnärer finns fyra kvinnliga som mer eller mindre försörjs av sina män för att kunna hålla på med sin konst, som de dessutom säger sig kunna leva på..! Där finns ingen man som försörjs av sin kvinna... 
  Länets museum bjöd på tio kvinnliga konstnärer ur samlingarna för något år sedan. En kommentar från mina kvinnliga konstnärsbekanta var ungefär: "Som att kvinnor skulle behöva hjälp..!"  Kommentaren är befogad. Behöver kvinnor hjälp..? Främjar det  jämlikhet? Min erfarenhet här på landsbygden är att inom konsten så premieras kvinnor mer än män. Både på de få konstinstitutioner som finns och i press. (Och jag kommer inte att lämna ut några exempel). Det har inte alltid varit så, det vet jag också, men det är den enda atmosfär jag levt i under min konstnärliga verksamhetstid. Jag är inte sextio år gammal...och har inte varit samtida med Anders Zorn.

Jag menar alltså inte att konsten är jämställd. Jag menar bara att man måste angripa problemet där det finns. Möjligen på olika sätt beroende på om man befinner sig i Stockholms inre cirkel eller ute på landsbygden i Värmland. Men i grunden gäller det samhället som helhet. Ingen grupp ska motarbetas och lika lön för lika arbete. Oavsett vilket arbete det gäller.

Vem är konstnär..?

Vem kan kalla sig konstnär..? Och spelar det egentligen någon roll? Man kan ju kalla sig själv vad som helst..! Men det handlar kanske mer om vad syftet är med det..
  Om jag spikar ihop en vacker byrå, är jag då snickare? Om jag spelar en korpmatch i fotboll, är jag då fotbollsspelare? Och om jag målar en tavla..är jag då konstnär? Är det så enkelt?
  Saken är väl den att det att det finns ett otaligt antal skikt. Det är kanske inte troligt att man blir inbjuden av någon hipp curator till att delta i Venedigbiennalen för att man gjort och kanske till och med sålt några akvareller (utan att nedvärdera akvareller, bara ett exempel här..). För det första så finns det trender även i konsten. För det andra: Har man inte grunder att stå på teoretiskt, så tror jag att man saknar något viktigt och avgörande. Man kan vara hur duktig tekniskt som helst, men gör man samma sak som gjorts i tvåhundra år...så sitter man nog kvar där man sitter (men ändå ska man göra det man vill själv, givetvis inte anpassa sig till vad marknaden vill ha, eller vad som är inne för tillfället..! Vilket kan kännas som kraftigt motsägelsefullt.). För det handlar inte enbart om teknik. Särskilt inte idag.. Undrar om inte kontakter är viktigast, före allt vad hantverkskunnande heter.. Och har man inte kontakter, så vill konstvärlden (ex museer, etablerade gallerier, vissa etablerade konstnärer etc) se en konstnär med utbildning bakom sig. Med ytterst få undantag. Själv kan jag väl tycka att om man inte är villig att satsa tid och pengar på ens en grundutbildning i vad konst innebär...så kanske man är en glad amatör...eller en duktig amatörmålare...
Men: det finns autodidakta konstnärer som är värda all tänkbar credit! De är få och de offrar mycket och sliter hårt. Därför blir det aldrig rättvist att generalisera...även om det oftast är det enklaste.

Ordet konstnär används vitt och brett om det mesta som har med minsta kreativitet att göra. Man jämställer per automatik en person som lagt 7-10 år på utbildning och har en halv miljon i studieskulder, kontra en som aldrig gått en enda estetisk kurs, eller möjligen en studiecirkel hos ett studieförbund. Känns lite orättvist om jag får tycka... Det borde finnas andra ord att använda...men det gör det ju inte i det här fallet. Det är alldeles för etablerat. Konstnär är den som är kreativ...
Kanske är det bäst att understryka att detta är mina åsikter och det jag tror stämmer överens med hur den här delen av världen fungerar. Det är ingen absolut sanning. Och imorgon kanske jag har en helt annan uppfattning.. ;)

Måla på vad ditt syfte än är. Du har kanske inte ambitionen att leva på det ändå..! Det spelar ingen roll. Go crazy!

Dagens boktips: Lars Vilks & Martin Schiblis "Hur man blir samtidskonstnär på tre dagar".

Studiotime!

Så värdefullt! Fick till o med tid till ateljéarbete igår... God Bless norska helgdagar! Åker inte iväg förrän ikväll till Oslo, och har dagen på mig att ringa samtal, uträtta ärenden och ordna det vanliga praktiska som lunchlådor och packning.
Men, HUR hitta jobb i Karlstad..? Behöver det nu.

Sommar! Och konsten dör...?

Min egen alltså.. Om konst bara är producerade fysiska verk, om det bara är målningar vill säja..  Mitt brödjobb i Oslo kväver mina konstnärliga ambitioner, tror jag. Har ju inte gift mig rikt, så brödjobb får jag dras med. Men det finns ju kanske vettigare saker man skulle kunna göra. Mer givande och berikande än att åka till ett arbete 23 mil bort under veckorna, för att sedan komma tillbaka till helgerna utan krafter varken fysiskt eller mentalt.
   Har övergått till texter för nävarande. Och en text här i Värmland, i modernismens högborg, har inget särskilt konstnärligt värde. Eller..? Det ska ju vara estetiskt tilltalande bilder.. Eller..? Landskap? Porträtt? Realistiskt föreställande? Vi behöver en KONSTHALL här... Vi behöver input från övriga världen, från övriga Sverige..! Missförstå mig inte, jag gillar måleri, jag gillar att måla. Men jag vill inte göra det som andra vill se i första hand, eller det som andra gör. Vill göra det jag själv vill. För vad skulle poängen vara annars med att kämpa sig igenom sin egen prestationsångest? Vad skulle poängen vara med att slåss mot sin egna självkritik, sina egna tvivel? Om man fogade sig efter massan, om man gav upp sitt sökande och blev "folklig"? Om konsten står still så dör den.. Det är sant. Världen står inte still. Varför skulle konsten göra det, utan konsekvenser...?

Nåja, idag är det sol och vackert väder. Det kan man ju alltid ta vara på.