torsdag 27 september 2012

Världens Konst Idag


Två dagar i Kassel


Kassel, med Fredrichenaum (den vita stora byggnaden) i sikte.
dOCUMENTA (13) i Kassel har nyligen avslutats. En världsutställning som återuppstår vart femte år och som visar var konsten befinner sig just idag. Här finns det som idag kallas konst och anses vara samtida. Ett underliggande genomgående tema för denna upplaga av dOCUMENTA verkar vara ursprung, på ett eller annat sätt. Det är den tolkning jag gör, utan att ha läst Curatorns statement.

Med två dagar tillgodo för en utställning som egentligen kräver en vecka, och långa köer på flera håll, gäller metoden om prioritering och urval, och snabba blickar mot sådant man passerar på vägen till de utvalda målen. Man upplever hela tiden. Man hittar nya intressanta konstnärsskap, verk och idéer. Döda konstnärers verk blandas med dagens stora. Textilkonst finns representerat genom norska Hannah Ryggen (död 1970), konst i projektform genom kollektivet och samarbetet AND AND AND och förvånande nog finns här också finske musikern M.A. Numminen med en serie framträdanden kallat Wittgenstein Compositions.

Ett starkt intryck gjorde amerikanska Claire Pentecost, en konstnär som i installationsverket  Soil-erg, arbetar med kompost och jord. Ett högaktuellt globalt intressant ämne i dagens samhälle, där brukbar jord utarmas på många platser på vår planet. Hon undersöker, forskar och experimenterar med möjligheterna att förbättra och förändra villkoren för att få fram näringsrikare jord och mer effektiva sätt att bedriva jordbruk. Sättet hon visar på problemet är slående. Teknikerna blandas skickligt och presenterar en hel bild av en komplex fråga. Här finns bland annat teckningar, traditionellt presenterade i glas och ram, här finns jord i former som för tankarna till guldtackor, här finns video originellt projicerat tillsammans med stora blädderböcker, och utanför byggnaden, som för övrigt går under namnet Ottoneum (Naturhistoriska museet), finns vertikala odlingar som bevisar att mer kan odlas på mindre yta. Claire Pentecost vill och kan förändra världen. Det låter som en kliché, men är inte mindre sant för det. Här finns potential och konkreta idéer.

Det finns relativt gott om videoinstallationer. Min personliga favorit är här indiska Nalini Malanis verk In search of vanished blood, bestående av en 6-kanals videoprojektion, i taket 5 stora, roterande och målade cylindrar, spotlights och ljud. Ett helt större rum fylls av dessa rörliga bilder och man kan inte undgå att påverkas av det vackra i detta skugg- och ljusspel. På ett djupare plan innehåller verket kommentarer om bland situationen för änkan i det indiska samhället och sammanbrottet för mänsklig kommunikation. Det här är ett verk som dröjer sig kvar i sinnet.

Nalini Malani, In search of vanished blood.
En annan videoinstalltion väl värd att nämna är marionett-animerade Cabaret Crusades; The Path to Cairo, av Wael Shawky från Egypten. Här återberättas de femtio åren mellan första och andra korståget mot Jerusalem, en tid då den politiska makten flyttades till Kairo.

Måleri finns här och var i denna upplaga av dOCUMENTA. Måleri som installationsform, föreställande måleri och av den mer minimalistiska typen. Men det som hänger här är långt ifrån den tidigare vågen av fotorealism, som förmodligen får anses vara mer eller mindre avsomnad. Realism finns, men snarare av den måleriska typen. Men Dorren Reid Nakamarra (död 2009) och Warlimpirrnga Tjapaltjarri, båda från Australien, representerar ett dekorativt måleri med ett antal större dukar. Repetitivt och med tydligt ursprung från aboriginkonsten. Spännande bilder som lätt fångar in sin betraktare.

Måleri av Dorren Reid Nakamarra (död 2009) och Warlimpirrnga Tjapaltjarri,båda från Australien
Och man kan inte avsluta en sammanfattning härifrån utan att nämna Janet Cardiff, Kanada, och hennes gripande och mäktiga ljudinstallation for a thousand years. Placerad i skogen, avskild från andra intryck är även den en stark upplevelse. Med hjälp av ett antal strategiskt utplacerade högtalare transporteras man som besökare genom skilda scener i tid och rum. Ljud från olika håll och väderstreck väver ihop en historia som känns alldeles inpå, och man blir en del av ett händelseförlopp man inte förmår ta sig ur förrän hela loopen passerat. Ljudkonst är effektfullt och når fram på ett sätt som få andra konstnärliga uttryck gör.
Fler exempel finns i detta Kassel som vart och ett förtjänar sin presentation, fler tekniker som pockar på ens uppmärksamhet. Konstnärer som Tarek Atoui, Florian Hecker och Julie Mehretu. Men någonstans måste jag stanna till. Men jag har det med mig när jag lämnar denna världsutställning. Om fem år slår portarna upp igen. Vad händer i världskonsten då? Kanske finns svensk samtidskonst bland de utvalda i nästa upplaga? Vi får hoppas på det. Bara att vänta och se.